onsdag 21 december 2016

Årets sista inlägg?

Det är dags för ett årets sista inlägg kanske? Tycker att det här året har sprungit iväg så fort. Julafton om några dagar redan, har ingen som helst julkänsla. Gråtrist, på tok för milt väder dagen till ära och dessutom saknar jag en gran! Tyckte det var lugnast att vara utan i år, med inte bara en utan numera två unga kattligister i hemmet, varav nytillskottet dessutom äter sladdar så det står härliga till så insåg jag att det skulle bespara mig en del stress och extrajobb att inte ha någon gran. Men lite tomt känns det allt.

Annars då? Jo. Senhösten/början av vintern 2016 blev tiden då jag började ta hand om mig själv. Så gott det går iallafall. Kom till den insikten att jag måste göra någonting innan jag blir sittandes. Stelheten försvinner uppenbarligen inte av sig själv, hur mycket jag än hoppas.

Jag går sen några veckor tillbaka på vattengymnastik. Har kombinerat det med övningar hemma, för att stärka musklerna kring nacken samt få ökad rörlighet i höftparti. Jag vet inte om det har gett något direkt resultat än, men om inte annat så förhindrar det väl att jag blir ännu stelare. Det är felet med mig, ser jag inte resultat direkt så slutar jag gärna i tron att det är hopplöst.

Har haft hemsk värk i nacke och axelparti. Även problem med svår huvudvärk och yrsel, vilket ledde till att jag nu är sjukskriven sedan några veckor tillbaka. Först nu i veckan har jag varit fri från värken i axelpartiet och det känns så bra!

Jag har slutat ta mina Plaquenil, fick för mig att det var den som orsakade yrseln. Men det kan väl lika gärna ha varit nackvärken och huvudvärken som var boven i dramat.

Har också fått låna en TENS-apparat från sjukgymnasten och använder den 2 ggr/dag sedan en vecka tillbaka. Hoppas att den också ska hålla värken i schack. Eftersom jag har varit hemma om dagarna har jag också haft energin och orken till regelbundna promenader. Dom blir i lite olika längd och tempo beroende på dagsformen, men jag försöker att gå mellan 3-7 km dagligen. Förra torsdagen slog jag till på 1.1 mil, det blev lite väl häftigt då jag fick hemskt ont i ryggen och var liggandes resten av dagen.

Har också varit på ortopedtekniken och provat ut inlägg, värmesockar samt skor. Ser verkligen fram emot värmesockarna, så att inte Raynauds ska få styra mitt liv den här kalla årstiden. Imorgon ska jag åka in till stan och hämta det lilla paketet. En julklapp till mig själv!

För en del av friskvårdspengen var jag dessutom på fotvård, jag blev av med lite förhårdnader vilket jag tror var del i mina onda fötter. Det där med fotvård, det kan jag nog tänka mig igen. Det var skönt att sitta och bli ompysslad, fötterna blev som nya!

Sådär. En liten uppdatering om hälsoläget. Nu hoppas jag att jag fortsätter på samma positiva väg även kommande år. Jag måste, jag har inte mycket till val... Ska även ta mig till simhallen och simma någon gång då och då, samt använda gymmet på jobbet någon gång i veckan iallafall. Sjukgymnasten föreslog cykling bland annat, så den ska jag åtminstone utnyttja.

Håll tummarna för mig. 

tisdag 22 november 2016

Sömnlöst!

Har kommit in i en period då jag inte sover något vidare. Det blir mycket vridande och vändande i sängen. Inatt är det visst hopplöst, så jag har varit uppe nu någon timme. Har städat det lilla skafferiet i köket, funderar på om jag ska flytta in alla torrvaror i det stora skafferiet istället, men det är ju å andra sidan skönt att ha en del saker nära till hands. Speciellt den här årstiden så det stora skafferiet är kallt.

Trodde nog att jag skulle vara trött inatt efter en ganska aktiv dag igår. Närmare sju km promenad på förmiddagen och en eftermiddag som spenderades med diverse ärenden i staden och 45 minuters vattengympa. Jag gick ju regelbundet på vattengympa en gång i tiden. Under flera år vill jag minnas. Det var dumt att jag slutade kan jag konstatera så här i efterhand.

Jag har nämligen äntligen beslutat mig att tag i min kropps förfall. De senaste två åren har jag blivit allt mer inaktiv och med det allt stelare. Eller om stelheten kom först? Jag vet inte. Stel som en pinne är jag iallafall! Det kändes så skönt att få det bekräftat av sjukgymnasten. Det sitter inte bara i mitt huvud! Jag har svårt att gå i trappor, sätta mig och ställa mig upp, kliva in ur och bilar, ta mig ner på golvet ska vi inte prata om ;) och att gå ute i skog och mark är mest jobbigt och förenat med fallrisk då jag inte kan lyfta mina ben som jag brukar.

Så nu blir det individuell träning i varmvattenbassäng några veckor till en början. Därefter ska träningen trappas upp, men riktigt hur vet jag inte än. Jag har också övningar att göra hemma, för både min nacke och mina höfter. Jag har ju dåligt tålamod och vill helst se resultaten samma dag som jag börjar ;) Men har väl insett att det kommer att dröja. Och att min kropp behöver fortsatt underhåll. Jag blir ju inte direkt yngre! Det är dags att börja ta hand om mig.

Efter att ha kommit till ovanstående insikter så tar jag ju också regelbundet min medicin sen i varje fall någon gång i början av året. Då blev jag ju sjukskriven någon månad när det var riktigt illa ett tag. Full dos av MTX och sen några veckor tillbaka kompletterat med Plaquenil och dessutom 10 mg Prednisolon. Men ändå, så stel. Jag hoppas innerligt att regelbunden träning kan mjuka upp min kropp igen.

Håll tummarna. 

måndag 14 november 2016

Kattligist!

För ett par månader sen blev jag med katt igen. Min Fröken Bus som vant sig vid att vara ensamkatt fick snällt acceptera en liten rultig sak som utan tvivel fann sig sin plats här i huset. Han är framåt och orädd den lille, vilket också Fröken Bus var som liten. Men där slutar väl likheterna. Där hon är vig, snabb, smidig och väldigt kattlik i sin framtoning är han mer den lille kompakte och något klumpiga... bulldoggen? Han ser ut som en sån när han springer fram ;) Vet inte om det har att göra med den stympade svansen. Han är född sån, pappan är högst troligt en Manx katt som huserar här i närheten, jag hämtade den lille Sture i grannbyn.

Nu är dom fina vänner, busar så det står härliga till och det är så kul att se vilken glädje min Busfröken har fått av den lille efter att relationen i början var minst sagt frostig.

Och framförallt så slipper jag ha dåligt samvete när jag jobbar om dagarna!

Men, den lille raringen... Sture Svanslös som han kallas, han ställer också till en del. Nog för att Fröken Bus ställde till med ett och annat hyss, som mest handlade om att klättra högt upp i träd och inte ta sig ner igen... Men Sture han ger sig på inredningen istället, klöser på väggar och soffan. Och äter sladdar! Har väl aldrig varit med om katter som äter sladd på samma vis? Trodde det var en hundgrej? Hoppas han växer ifrån det... Nu har två mobilladdare fått sätta livet till på ett par dagar och jag har lärt min läxa att förvara dom i kattfri zon framöver. Än så länge tar sig inte klumpen upp på köksbänken, låt oss hoppas att han aldrig lär sig...

Det var några ord om mina katter det. Återkommer med bilder när jag fått tillgång till laddare och därmed liv i mobilen igen. 

söndag 30 oktober 2016

Vintertid.

Det var fantastiskt trevligt att vakna upp till en skinande sol nu på morgonen, de senaste två dagarna har för all del varit soliga och fina, men för övrigt har det varit mulet och övervägande regn (vilket fortfarande är efterlängtat, vi behöver mer regn!) den senaste tiden. Inatt gick vi över till vintertid, så morgonen är dessutom ljusare av den anledningen. Det kommer väl inte kännas riktigt lika kul i eftermiddag dock...

Ledig helg har jag också. Långhelg! Fredag spenderade jag att par timmar till skogs, det har varit för lite av den varan på senare tid. Måste skärpa till mig, det finns inget bättre ställe att ladda batterierna på. Dessutom ägnade jag en hel del tid åt trädgården, räfsade löv och samlade ihop lite överblivet ensilage och förberedde med det en ny odlingsbädd till kommande år. Plockade in äpplen. Det luktar numera himmelskt gott när jag kliver in i skafferiet, av alla äpplen på lagring.

Igår blev det en heldag på Astrid Lindgrens värld med vänner och deras småttingar. Vi kunde inte ha haft bättre tur med vädret, och det var ju ett riktigt trevligt ställe att vara på. Mycket att se. Min personliga favorit, Mattisborgen! Måste se Ronja Rövardotter snart igen, det var länge sen. Älskar den filmen! Konstaterade att jag nog bör se övriga Astrid serier/filmer också, mycket man glömt genom åren.

Hade lite problem med Raynauds igår, trodde på allvar att både händer och fötter skulle ramla bort. Hade ju laddat med ullsulor, tjocka vantar och allt. Men vad hjälpte det? Måste införskaffa mig batteridrivna värmevantar och sockar tror jag...

Så, nu väntar jag på att tvätten ska bli färdig och kan hängas ut. Sedan blir det en välgörande promenad i solskenet.

onsdag 14 september 2016

Sommardagar.

Vi är i mitten av september och ännu är det högsommarvärme i min lilla del av världen. Det är både skönt och skrämmande! Fortfarande så har vi inte haft särskilt många regndagar sedan tidigt i våras och om det inte kommer rikligt med regn och snö till vintern så blir det väl någon form av nödår framöver?

Men just nu så passar jag på att njuta. Ännu är det badtemperaturer i vattnet på runt 18-20 grader och jag badade så sent som igår, låg i och plaskade till att fingrarna blev helt skrynkliga. Raynauds slog till mot ett par tår, men det lugnade sig så snart jag kom upp i solen. Tänker mig bada även idag & imorgon, men sen ser det faktiskt ut att bli svalare, mer normala temperaturer för månaden. Regnet, ser dock ut att låta vänta på sig...

Är tacksam över mitt val att ta till kortisonet som faktiskt gör att jag orkar njuta av väder och simmande i sjön.

Min älskade lilla badplats, där jag har tillbringat mycket tid i sommar. 

Magisk augustikväll vid samma sjö. Jag och tystnaden. Jag satt här länge och väl, såg den blodröda solen gå ner, såg sländorna som flög i stort antal över vass och vatten. Hörde lommens rop på avstånd. Mötte nästintill naturens alla djur på min väg till och från sjön, hjort, rådjur, grävling... Hemma blev jag sittande på gårdsplanen, såg vildsvinen långt ner över åkrarna och satt till mörkret omsvepte mig. När jag gick in var utetemperaturen fortfarande 25 grader, helt otroligt. En kväll jag kommer att leva länge på.

torsdag 8 september 2016

Mirakelmedicinen kortison.

Det är rätt så fantastiskt det här med kortison. Jag gav efter till slut, efter att ha varit kortisonfri sen tidigt i våras så har jag påbörjat en ny kur.

Bara en vecka in i behandlingen så är jag en helt ny människa. Borta är trötthet och oföretagsamhet, helt plötsligt har jag energi. Jag orkar, och vill hålla igång! Ibland undrar jag om kortisonet även påverkar den psykiska hälsan? För jag mår så mycket bättre. Eller om själen helt enkelt mår bättre när kroppen mår bra? Det är väl inte helt otänkbart.

Jag vaknar tidigt på morgnarna, full av energi. Förut sov jag länge och var så trött att jag inte ens kunde tänka klart. Har njutit av två lediga dagar med vackert väder nu och känner att jag har fått så mycket gjort, städat, tvättat, bytt gardiner, klippt hela gräsmattan, skördat, förvällt, fryst in, lagat ordentlig mat, varit till stan i flera timmar, tagit mig till sjön (men ej badat). Det låter säkert i en frisk persons öron som helt vardagliga sysslor, men för mig som har varit så oerhört trött och oföretagsam på sistone så är nästan två veckors aktivitet som jag lyckats klämma in på två dagar!

Nu ska jag passa på att njuta av att känna mig frisk ett tag och kanske tillåta mig att stå på en högre dos lite längre... 

lördag 20 augusti 2016

Tröttheten.

Lördag. min jobbhelg. Har sovit, sovit och sovit under förmiddagen. Men är fortfarande trött. Kom väl i säng tidigt igår kväll som vanligt. Kryper ju gärna ner i samma stund som det mörknar så här på sensommaren, kan omöjligt hålla mig vaken mycket längre. Och jag var väl vaken någon gång under natten, eller tidiga morgonen. Släppte in katten, gick på toa. Men sängen lockade... Gjorde ett försök att kliva upp vid åttatiden, men kände att det gick inte alls. Snart hade klockan passerat elva och jag fick liksom tvinga upp mig. Nu sitter jag här med mitt kaffe och börjar iallafall bli människa, tror jag.

Ska vara på jobbet inom ett par timmar. Går nog bra när jag väl kommer dit. Ska bita ihop och klara av morgondagen med, det är väl det närmaste omöjligt att hitta vikarier till helgerna, men sen. På måndag, då är jag äntligen ledig. En dag! Återstår att se hur det går med resten av veckan.

Nu, mera kaffe. 

måndag 15 augusti 2016

Sommaren...

går mot sitt slut? Över en natt så fick vi klarare luft och betydligt lägre temperaturer. Det var ju en riktigt kylig natt här förra veckan, då det bara var 6.1 grader ute på morgonen :o) Men det var visst någon form av rekordlåg augustitemperatur i hela landet just då.

Annars kan man inte klaga på vädret, om man gillar sol och värme. För här i min del av Småland är det precis vad vi har haft. Jag har badat som aldrig förr, första doppet togs i början av juni och så sent som igår badade jag senast, men då var det något svalare i vattnet, sen blåste det halv storm också, det kanske bidrog till upplevelsen.

Torrt har det varit, just nu råder bevattningsförbud i hela kommunen. Det har förvisso kommit några enstaka skurar de senaste veckorna, men det har i princip inte varit några riktiga regndagar hos mig sen i april :o) Jag är glad att jag fortfarande har vatten i brunnen! Har försökt att vara sparsam, duschen är sällan använd i sommar då jag mestadels tvättat mig i sjön. Däremot har jag flitigt använt vatten till mina odlingar för att de ska överleva.

Mina odlingar ja, ska sammanfatta mitt odlingsår i ett senare inlägg tror jag.

Semestern, den kom och gick. Tror aldrig att mina fyra veckor har gått så snabbt? Bara en liten Sörmlandstur med ett par övernattningar blev det i resväg, förutom enstaka dagsturer. Annars har jag mest spenderat tid hemmavid, och det har känts bra. Svårt att lämna trädgården när den kräver ständig vattning i värmen.

Min reumatism har väl inte behandlat mig så jättebra, jag är ganska stel emellanåt och har de senaste veckorna också en hel del värk. Mest på morgonen dock, sen ger det med sig. Äter mina methotrexade och påbörjade en ny kortisonkur, kände mig bättre och bröt den hastigt. I efterhand var det lite dumt, men nu ska jag försöka att klara mig utan iallafall. Inbillar mig att jag kommer må bättre med den svalare temperaturen som kommer?

Studier blev det inte. Högskoleutbildningen jag sökt kom jag inte in på. Däremot kom jag in på medicinsk sekreterar utbildningen, men efter en hel del velande fram och tillbaka avstod jag min plats. I efterhand kanske det var dumt? Antar att jag borde ägna hösten till att läsa upp lite betyg och söka igen. Det är bara det där med att ta tag i det... Jag är lite dålig på det, ibland.

Nåväl.

Jag återkommer. 

onsdag 22 juni 2016

Semestertider!

Ikväll har jag sista jobbpasset, sedan är det officiellt semester. Det ska bli så skönt! Ser fram emot många lata dagar med sol & bad. Eller bad, det där solandet har jag ju lagt på hyllan. Ser fram emot att vakna utvilad, slippa jobba natt. Jag har meddelat min chef, att jag aldrig någonsin mer kommer att jobba natt. Jag är så färdig med det! Den 12:e juli får jag besked om antagning från högskolan, jag håller min tummar! Är sedan tidigare antagen till medicinsk sekreterare utbildning, men är inte riktigt säker på om det verkligen är vad jag vill. Måste bestämma mig, snart...

På tal om bad, en nödvändig promenad ner till sjön får det bli snart, ska bara ägna en stund åt att vattna odlingarna först. Det regnade lite häromdagen, men maj & juni kommer fortfarande gå till historien som de soligaste, torraste månaderna på länge... Det går åt mycket vatten till mina grönsaker, men jag tror att brunnen är väl tilltagen och försöker själv kompensera genom att bada i sjön, istället för att duscha. Häromkvällen var det 20 grader varmt i vattnet, så badtemperaturen är det inget fel på!

Kroppen är fortfarande väldigt stel, har än så länge klarat mig utan kortisonet. Inbillar mig att de kommer bli bättre under semestern, mer regelbunden sömn, mer energi till promenader och annan fysisk aktivitet. Jag hoppas på det.

torsdag 9 juni 2016

Värk, vikt och bad.

Jag kan konstatera att jag huvudsakligen skriver om min reumatism här numera, med ett och annat inslag av väder och vind. Det gör väl inte så mycket för den delen, det här är ju mest min personliga dagbok och det är lite kul att kunna gå tillbaka och läsa sina gamla anteckningar då och då, önskar faktiskt att jag hade dokumenterat ännu bättre angående min värk. Så att man eventuellt skulle kunna se ett mönster.

Jag har fortfarande ont i småleder och muskler. Värst är det i händer och fötter, det brukar kännas något bättre senare fram på dagen. Jag äter någon enstaka brufen men annars tar jag bara min veckodos av Metothrexate. Är dock rädd för att återigen behöva ta till kortisonet om det inte ger med sig snart... Har börjat tänka på lite vad jag äter, försöker återigen dra ner på socker & gluten för att se om kroppen mår bättre. Konstaterar också att jag ökat nästan 7 kilo i vikt på de senaste två åren, så inte minst ur den synvinkeln är det väl vettigt att tänka på kosten.

Häromkvällen var jag ute på en varm & svettig promenad och bestämde mig då för att det var dags för årets första bad. Sagt och gjort, jag hämtade badkläderna och fortsatte direkt ner mot sjön, och strax efter klockan åtta på kvällen så gjorde jag årets premiärdopp! Jag blev faktiskt själv förvånad över hur varmt det var, måste vara omkring 20 grader redan! Nu har temperaturen blivit betydligt svalare och imorgon väntas ett välbehövligt regn, det är så torrt! Men hoppas på fler härliga kvällsbad nästa vecka...

onsdag 1 juni 2016

Sol & värme.

Har nyligen klivit ur sängen efter nattens jobbpass. På tok för lite sömn är det, men jag är iallafall ledig kommande natt så det får väl gå. Solen och värmen är här med besked, skönt tycker jag även fast jag har blivit allt mer försiktigt med att vara i solen, håller mig helst inomhus mitt på dagen,

Mindre skönt tycker min kropp, ont i varenda småled! Hoppas att det snart ger med sig.

onsdag 25 maj 2016

Slutet av maj.

Slutet av maj. Tiden springer iväg lite för fort emellanåt! Idag har jag inte vaknat upp på min bästa sida, det värker i händer, fingrar och knän. Har annars mått bra i muskler och leder på senare tid. Äter just nu enbart Methotrexate som jag kombinerar med någon enstaka brufen. Känns bra!

Är ledig idag, det är lite gråmulet och jag skulle egentligen passa på att så det sista och kanske sätta ut mina squash & gurkplantor eftersom det väntas regn till kvällen. Får väl se vad jag orkar med, just nu tar jag de bara lite lugnt och hoppas på att kroppen mår bättre om några timmar.

lördag 14 maj 2016

Grå lördag.

Vi är redan inne i mitten av maj månad och efter några dagar med härlig högsommarvärme så är det idag grått ute och temperaturen är än så länge endast 8 grader, lite småkyligt här inne är det också eftersom jag inte har någon värme på längre.

Men på sätt och vis är det skönt med ett avbrott i allt det fina, idag ska jag sitta inne och ta det lugnt med gott samvete! Eller lugnt, hm. Jag har några städprojekt att ta tag i. Någon långpromenad skulle jag också behöva avklara och egentligen också åka någonstans för lite nödvändig handel av kläder och skor, men sistnämnda är inte så lockande så jag skjuter nog på det lite till. Håller tummarna för att det blir regn idag, skulle verkligen behövas.

Har annars några små trädgårdsprojekt att ta tag i också, ligger lite efter där. Det har varit så mycket annat på senare tid, mest jobb och en hel del övertid. Energin räcker som vanligt inte till till allt. Men i helgen är jag iallafall ledig. Skönt.

Får eventuellt gäster idag också. Eller om jag skulle åka dit. Vi ska kalasa på rabarberpaj, jag har så gott om rabarber redan. Funderar på om jag ska göra lite saft, försöker dra ner på sockret och vare sig saft eller paj är väl egentligen att rekommendera. Men vill inte se det förfaras, saften kan man ju förvisso skänka, finns alltid de som vill ha.

På återseende.

torsdag 14 april 2016

Oro & rastlöshet.

Tidig morgon, onödigt tidig att kliva upp klockan fem när man har hela dagen ledig och dessutom ska jobba inatt. Men har haft svårt att sova i allmänhet ett par veckor nu, får ju ofta mer energi och mindre sömnbehov med ljusets och vårens ankomst. Men tror också att det rör sig mycket om en inre oro och rastlöshet.

Jag oroar mig för det mesta numera. Inte på det sätt att jag har ren ångest, även om det också har hänt någon gång. Mer en gnagande känsla av allt som kan gå fel. Värst är det vid sänggåendet, miljoner olika tankar som far runt i huvudet på mig.

Är väldigt kvällstrött på grund av mina tidiga morgnar och delvis sömnlösa nätter, och ser verkligen inte fram emot nattjobbet. Men hoppas att jag lyckas vända lite på dygnet.

Kroppen säger ifrån lite också, igår hade jag hemskt ont i en skuldra & axel, idag är det fotleder och knän som inte känns helt okej. Men jag hoppas att det ska ge med sig när jag kommer igång lite.

Är nere på 2.25 mg kortison varannan dag (jag trappar ner det sista väldigt långsamt med tanke på mitt långvariga användande av medicinen) och är så tacksam att jag inte står på högre dos just nu, för då skulle jag väl klättra på väggarna av en kombination av min oro, rastlöshet och energi.

Så, det var dagens lilla skriva av mig-inlägg. Rätt skönt att få vädra tankarna ibland.
På återseende. 

tisdag 29 mars 2016

Vårdagar!

Det har varit några fantastiska vårdagar här nu och jag har varit ledig. Ledigheten fortsätter dessutom då jag lagt in om ett par semesterdagar. Lite onödig lyx kan tyckas då jag faktiskt var ifrån jobbet under nästan hela februari på grund av min sjukskrivning, men då var jag just sjuk och kunde inte direkt njuta av att vara hemma om man säger så... Nu däremot hoppas jag att komma ikapp med lite trädgårdsarbete, jag har faktiskt redan börjat plantera lite smått, igår kunde jag inte hejda mig längre! Så lite morötter, spenat, rädisa och dillfrö åkte i jorden. Jag har noga täckt med fiberduk, inte för kylans skull, men för kattens!

Annars så ska jag se till att färdigställa bäddarna så det bara är att plantera sen när det börjar bli dags, eftersom jag har hästar här på gården just nu så har jag bra tillgång till halm & gödsel som jag tänkte bygga bäddar av att odla i. Måste väl ändå toppa med lite köpejord sen, men jag tänker att till nästa odlingssäsong, efter att ha matat bäddarna med gräsklipp och löv  så kommer bäddarna mest bestå av finfin jord. Men som sagt, tanken är att de ska odlas i redan i år, jag vet ju att gurkväxterna kommer att frodas i dom, men i övrigt? Tänker mig potatis & rotväxter framför allt kommer att bli bra. Återstår att se hur det blir.

Tyvärr räcker min energi just nu inte riktigt till, jag vill mer än vad kroppen orkar. Misstänker att det är den låga dosen kortison som jag inte är van vid. Står nu på 2.25 gram dagligen och mår riktigt bra! Förutom att jag är tröttare då, men hoppas att men ljusets återkomst att även energin återkommer.

Nu dags att sätta lite fart, ska få lite ärenden uträttade under förmiddagen.

söndag 13 mars 2016

Mår bättre.

Dags för en liten uppdatering igen om hur det går med min medicinering. Överlag så mår jag väldigt bra just nu, igår hade jag dock ett bakslag då jag var trött, illamående och kände mig allmänt olustig. Men idag har jag vaknat på min bättre sida!

Nu har jag tagit mina mediciner som jag ska under en månads tid (och några dagar därtill) och kan konstatera att jag redan verkar ha uppnått väldigt bra effekt, om det inte är så att min MCTD hastigt och lustigt har lugnat ner sig? Det betvivlar jag med tanke på hur elak den var mot mig tidigare.

Jag kan nog tacka Plaquenil och Methotrexate för förbättringen. Tillsammans med kortisonet såklart, sistnämnda har jag nu trappat ner till 5 mg och tanken om att bli helt kortisonfri känns inte helt omöjlig trots allt.

Påminn mig nu om att aldrig mer fuska med mina mediciner...

måndag 7 mars 2016

Fryser.

Idag vill kroppen inte få upp värmen, har frusit sen jag gick upp och har för första gången på länge tänt en brasa, men det hjälper visst inte. Ute är det råkallt och blåsigt, tränger väl in genom väggarna trots att det just nu egentligen är ganska varmt här inne.

Trött är jag också, kanske det gör sitt till? Sovit fruktansvärt dåligt inatt. Den lediga dagen som skulle ägnas åt långpromenad och diverse hemmaprojekt har inte ägnats åt någonting alls än så länge... dessutom ska jag jobba extra några timmar ikväll. Inte mycket till ledighet blev det heller alltså.

På den positiva sidan: kroppen är värkfri och väldigt smidig. Jag känner mig frisk och stark och hoppas att det håller i sig. På grund av sömnlöshet & rastlöshet som kortisonet ger trappar jag ner det snabbt och hoppas landa på 5 mg den här veckan, känns bra :)

Trappar i gengäld upp methotrexate till sju tabletter imorgon och har någon dröm om att jag inom snart framtid ska klara mig helt utan kortison för första gången på evigheter.

lördag 5 mars 2016

Vi tävlar.

Jag och lilla busfröken tävlar om ett Djurpaket, med spännande överraskningar! Vi håller tummar och tassar för vinst.

Det var länge sen jag skrev om hennes äventyr här nu, den som följer mig på Instagram vet vad hon hittar på om dagarna ;) men på senare tid har det faktiskt varit ganska lugnt på busfronten.

Jag hämtade hem den här lilla fröken i mitten av juli förra året. Det som till slut fick mig att skaffa katt var behovet av en musjägare, det är gott av gnagare av alla de slag här omkring.

Nu visade det sig ju att hon också är den mest fantastiska individ som jag älskar av hela mitt hjärta. Och sitt musjagarjobb sköter hon galant, hon fångar oftast flera stycken dagligen. 

Med på promenad. Det är nästintill omöjligt att smita hemifrån utan sällskap när hon befinner sig utomhus, hon vill så gärna följa med och ofta får jag offra mig och ta en kortare promenad ner till sjön fastän tanken var en annan ;) så det inte blir för långt för henne. 

Här klättrar hon upp till mitt sovrumsfönster på andra våningen när jag vädrar sängkläder... toka!

Fröken Bus.

torsdag 3 mars 2016

Sömnlöst.

Inatt var det precis omöjligt att få någon sömn.Jag var trött och hade en hemsk huvudvärk när jag kom hem igår kväll, men vad hjälpte det. Efter någon timme i sängen var jag klarvaken med ett hjärta och hjärna som fullkomligt rusade. Ganska obehagligt med hjärtklappningen faktiskt. Kortisonet är sen igår nere på 7.5 mg dagligen, det är ju i princip min vanliga dos, så jag begriper inte varför kroppen reagerar som den gör?

Jag har iallafall sovit några få timmar nu på morgonen och känner mig trots allt utvilad. Men är lite stel i rygg och har ont i händerna... Jag behöver min sömn!

Hoppas på bättre tur inatt. 

söndag 28 februari 2016

Många aktiviteter.

Söndag och sista dagen på min två veckors sjukskrivning. Så här i efterhand så inser jag att det var välbehövligt för mig att vara hemma den här tiden och att kroppen verkligen har återhämtat sig fantastiskt bra. Stelheten den finns inte längre kvar, överhuvudtaget! Det är rätt fascinerande hur snabbt det har gått med tanke på hur orörlig och otymplig jag för bara ett par veckor sen och hade varit under så lång tid.

Igår var det full aktivitet dagen lång. Det började med två timmars promenad på tidig förmiddag och därefter var jag behjälplig i klippandet av fruktträden hemma hos mina föräldrar. Jag blev bjuden på god indisk soppa som tack för besväret.

Därefter åkte jag hem till mig, klädde om och tog cykeln den korta biten bort till grannen för två timmars hästeri, vilket innebar iordningställande av häst inför ridtur, själva ridturen på 6.5 km samt därefter att ströa boxar och lägga fram hö.

Så här mycket aktivitet har jag inte orkat med på länge. Mycket länge! Jag hade nog väntat mig att vara ett litet värkande paket under gårdagskvällen och kanske även idag, men det enda jag känner av är värk i sittbenen efter ridningen och lite ömhet kring axlar och överarmar. Helt otroligt!

Idag blir det dock ett lugnare tempo. Men eftersom solen skiner och värme är utlovad även idag så blir det definitivt en långpromenad, kanske med medhavd fika? I övrigt ska ta det lugnt. Titta i mina böcker som jag fyndat på rean och vila mig inför stundande arbetsvecka som är sex dagar lång. Misstänker att min energi tyvärr inte kommer att räcka till både jobb, promenader och trädgårdsarbete i veckan som kommer, men jag ska iallafall göra mitt bästa för att fortsätta med mina promenader. Det är ju lättare nu när det är ljust så pass länge också, man hinner hem och vila en stund innan man ger sig ut.

Jag mår så mycket bättre i själen också nu när jag har kommit igång att röra på mig igen. Det är viktigt för mig att få vistas ute i naturen. 

torsdag 25 februari 2016

Sömnlös natt.

Inatt drabbades jag av ett litet bakslag efter flera dagar då jag mått oförskämt bra. Jag har haft så ont i min vänstra hand och handled så att jag inte har kunnat sova.

Har trappat ner kortisonet till 12.5 mg dagligen och tycker att dosen ändå är så pass hög så att det borde hålla kroppen i skick nu när jag också äter Plaquenilen regelbundet, men det kanske tar sin tid innan den ger effekt, precis som Metotrexate gör.

Igår var det sol & vårvärme här och jag höll kanske igång lite mer än vad kroppen egentligen orkar med just nu. På förmiddagen blev det en promenad på 6.5 km och sen ägnade jag en hel del tid åt att beskära ett av mina äppelträd. Sekatör, grensax och liten såg kanske inte är det bästa saker att hantera för mina stackars händer, så jag kanske får skylla mig själv?

Hoppas att det ger med sig lite under dagen.

onsdag 17 februari 2016

Fysisk status.

En vecka med full medicinering nu (nästan, tar det lite lugnt med Methotrexatet och trappar upp stegvis), kroppen är helt klart bättre men det kan jag nog tacka kortisonet för. Kan också tacka kortisonet för gårdagens sömnbrist. Inte heller inatt har jag sovit på grund av kramper i magen och ont i kroppen efter en promenad igår. Hade en vän på besök och vi gick 6.5 km i den värmande solen, det kändes bra då, om än lite motigt och stelt i backarna, men när jag kom hem sen blev jag väldigt stel och öm i mina höfter. Man kan väl inte kalla det träningsvärk, även om det skulle kunna ha varit med tanke på hur inaktiv jag varit den senaste tiden. Det var nog bara min reumatism som protesterade lite mot den plötsliga fysiska aktiviteten.

Har insett att jag nog behöver de här två veckornas sjukskrivning trots allt. För återhämtning och någon form till återuppbyggande.

Även idag skiner solen, ska försöka gå en längre sträcka idag också och hoppas på att kroppen accepterar det. 

lördag 13 februari 2016

Bokvinst och sjukskrivning.

Jag var hos reumatologen i torsdags och som jag anade så hade hon inte mycket mer att göra för mig än att uppmana mig att ta mina mediciner ordentligt. Och det har jag gjort, sen i måndags då jag insåg att min reumatism höll på att ta över hela min tillvaro.

Jag fick också ett mindre sammanbrott när jag var där och skulle förklara hur jag har mått den senaste tiden. Den oerhörda tröttheten, att all min energi har gått åt till att jobba och hur allt jag tycker om har blivit lidande, promenaderna med allt vad de ger mig, de enstaka ridturerna. Hur jag inte orkar ta mig för någonting.. Det slutade med att jag började gråta och därefter hade svårt att sluta.

Hon tog upp tanken att jag är deprimerad. Det ligger nog mycket i det, visst har jag märkt av en allt mörkare sinnesstämning och ibland en väldigt ovälkommen ångest som jag inte riktigt kan förklara var den kommer ifrån. Katastroftankar, oro för min egen och andras död, jag har nog oroat mig det det mesta den senaste tiden, men förklarat det hela med någon form av trettioårskris. Men när jag ser det nerskrivet så här så inser jag väl att det inte låter helt friskt. Och igår, när jag äntligen för första gången på länge tog mig ut på en hel timmes promenad (det är minst sagt stelt och motigt än trots ökad kortisonkur) så rann tårarna konstant, utan egentlig orsak. Och det var inte lyckotårar fastän jag samtidigt var glad över det faktum att jag kunde gå relativt obehindrat.

Så, bra mår jag inte. Min läkare undrade om jag har någon att prata med, men hon fick inte direkt något svar. För det första har jag aldrig varit mycket för att berätta för andra när jag mår dåligt. För det andra, för vem skulle jag berätta? Ibland känns det som om jag är helt ensam. Jag har några få vänner, men ingen jag umgås med dagligen. Om något hände mig skulle det förmodligen dröja innan någon började sakna mig... så ligger det till.

Hursomhelst, hon skulle skriva en remiss till en psykolog. Och även om tanken på att blotta mina känslor inför någon annan skrämmer mig så ska jag iallafall ge det en chans. Dessutom är jag sjukskriven ett par veckor och jag hoppas att det på något sätt ska ge mig lite ork och energi tillbaka. Att jag ska komma igång med lite promenader, bli av med den värsta stelheten.

Är dock orolig för att de två veckorna hemma ska få mig att må ännu sämre psykiskt. Återstår väl att se hur det blir.

På den positiva sidan, jag har vunnit en bok! Novellsamling med Virginia Woolf. Det ska bli kul, hon hör till skaran författare man borde läsa men som jag inte kommit till ännu.

På återseende. 

tisdag 9 februari 2016

Eländes elände!

Här sitter jag och skäms, har slarvat lite med mina mediciner igen och kroppen mår därefter! Har ju varit ganska kämpigt länge nu med höfter och ben och igår natt var det fruktansvärt, det blev en hel natt utan sömn eftersom de var fysiskt omöjligt för mig att ligga på magen. Och på annat vis kan man ju inte sova ;) av någon anledning var jag också ovanligt törstig och fick göra mig omaket att gå upp och nerför trappen två gånger under nattens gång, och fy vilket besvär det var. Det är inte lätt att gå i trappor när man inte ens kan lyfta benen... Jag som jobbar inom äldreomsorgen och har hört nattpattrullens (de som åker ut till äldre och sjuka hemmaboende nattetid) något irriterat tala om människor som larmar om ett glas vatten fick verkligen full förståelse för att man väljer att larma för en sån petitess.

Inatt har jag sovit bättre, kroppen är fortfarande stel och det är svårt att räta ut ben och armar om jag ligger still på samma vis för länge, men jag har iallafall sovit!

Har sökt tröst i en reumatikergrupp på Facebook men vet inte om jag blir direkt hjälpt av det när man läser om andra med samma diagnos och inser att sjukdomen kan bli så mycket värre :(

Nej, fy. Det är inget bra nu, vare sig fysiskt eller psykiskt. Men nu ska jag ta mina mediciner och hoppas på att det blir bättre. Telefontid med reumatologen i eftermiddag, få se vad hon säger... 

fredag 5 februari 2016

Fredag.

De två senaste dagarna har gått som i ett töcken, jag har varit så fruktansvärt trött. Lägg dessutom till en hel del värk och denna oerhörda stelhet så inser man snart att det inte har varit någon större aktivitet i det här hemmet.

Idag lyckades jag dock äntligen sova några timmar under eftermiddagen, det var så efterlängtad och välbehövligt. Jag ligger verkligen back på sömnkontot! Tack vare sömnen så mår kroppen för stunden ganska bra, jag är fortfarande trött dock. Tar mig en sen kopp kaffe och har en sovande katt i knät, i soffan har jag två sovande småtroll... Jag blev barnvakt lite akut och kan återigen konstatera att det här med barn är nog inte riktigt min grej, men de är söta när de sover ;)

Har trappat ner min kortisondos nu till 5 mg dagligen igen. Det är förmodligen för lite med tanke på hur jag mår, men vill inte stå på högre doser konstant heller, håller mina tummar för att det vänder snart och att jag återigen ska må lite bättre igen.

På återseende. 

tisdag 26 januari 2016

Nya intryck.

Apropå mitt senaste inlägg så behöver jag nog inte oroa mig över vedtillgången trots allt. Vintern försvann och den ser i varje fall inte ut att komma tillbaka under de närmaste tio dagarna. Tvärtom väntas en hel del plusgrader dagtid, vilket det redan har varit här några dagar. Den lilla snön som fanns är på väg bort...

Igår var en lång och intrycksfull dag för mig, började mitt på dagen med ett möte på en plats där jag eventuellt kan få hoppa in och jobba lite vid behov framöver. Jag har ju en fast tjänst, men är mer än måttligt trött på jobbet just nu. Har väl varit det ganska länge, det är tungt, stressigt och sliter på kroppen.

Efter nämnda möte bar det direkt in till staden, för handling och pizza-middag och därefter åka till skolbänken. Upprop för Engelska 6 (f.d. B), anledningen till engelskastudierna är höstens högskolestudier (som jag iallafall hoppas sjukt mycket på nu, jag är så motiverad!) och kommande högskoleprov. Känner att jag behöver fräscha upp mina kunskaper och dessutom är engelska kul! Jag var dessutom antagen till Matte 6, men strök mig från den kursen, mest för att den gick över hela två terminer. Matten är i ännu mer behov av uppfräschning, men det får gå ändå. Ska sitta hemma om kvällarna och jobba med Matte 5 och se om jag reder ut det istället.

Wish me luck!

söndag 17 januari 2016

Vintertid.

Det blev vinter på riktigt i år. Efter ovanligt varma november och december så kom januari med kylan. Det är andra vintern som jag bor här i mitt hus, förra vintern var ju väldigt mild och det blev aldrig några lägre temperaturer. Men nu har vi haft ett par veckor här, där dagtemperaturen tidvis har varit på minus 10 grader och natten ytterligare fem grader kallare. Luftvärmepumpen kämpar på så gott den orkar, men ger tyvärr ingen större värme när det är så kallt ute, men den håller åtminstone en grundvärme på bottenvåningen runt 10-15 grader, uppe är det den lägre temperaturen som gäller, men det gör inte så mycket för där sover jag bara. I övrigt får jag elda så mycket jag förmår när jag är hemma. Har ju min lila köksspis och braskaminen i rummet. Sistnämnda ger väl tyvärr inte riktigt så mycket värme som jag skulle önska. Men köksspisen däremot, det är tur att jag har den :)

Har också dragit på några elelement, i stora rummet på bottenvåningen samt sovrum, badrum och hall på övervåningen. De står på ca 10-15 grader tror jag.

Kylan håller i sig lite till ser det ut som, jag hoppas att veden räcker. Som den optimist jag är köpte jag ingen i år (förra året), utan lever fortfarande på de 10 kubiken från 2014. Men det finns ett lager av gammal ved på gården att ta av i värsta fall, dessvärre måste den kapas först då längderna är för större vedpanna. Men det löser sig nog :)

Huset är ju som jag visste hemskt oisolerat, och jag inser att jag får förbereda mig bättre inför nästa vinter sen, det går åt fler trasmattor till stora rummet där det blåser upp rätt igenom golvplanken ;) och några fönsterlister behöver bytas, bättre gardiner att dra för nattetid står också på önskelistan.

Men det är mysigt ändå, Trots kylan :)



torsdag 14 januari 2016

Vilken vecka.

David Bowie

Alan Rickman

I måndags Bowie och idag Rickman. Både kändes på något vis odödliga?

Vila i frid.

onsdag 6 januari 2016

Förra årets läsning.

Förra årets läsning resulterade i 78 stycken lästa böcker. Eller genomlyssnade böcker, för alla utom en består av ljudböcker. Tack vare av att jag bestämde mig för att lyssna igenom Margit Sandemos serie om Isfolket så skaffade jag i januari förra året en prenumeration på Storytel och sen fortsatte det av bara farten...

Böckerna är lästa av Julia Dufvenius som är en klar favorit bland berättarröster. Böckernas handling då? Ja, det är snuskigt ;) och även om serien ska skildra starka kvinnoöden genom tiderna så skildrar den också våld och övergrepp mot dessa kvinnor samt deras undergivenhet och behov av att bli räddade. Ganska mossigt med andra ord, men ändå är det något som fängslar. Det var sträckläsning helt igenom och endast några få av alla böckerna kändes tråkiga och svåra att lyssna till.

Jag avslutade 2015 års läsning med en betydligt mer rumsren och välskriven släktkrönika, nämligen Per Anders Fogelströms Stads-serie. Den gillade jag mycket.

Jag inleder årets läsning på samma vis som det förra, genom att läsa just Margit Sandemo men nu har jag istället börjat på böckerna om Häxmästaren.