tisdag 26 juli 2011

måndag 25 juli 2011

Jag undrar...

hur det står till med den norska polisen? Först låter de en ensam galning härja fritt i 1 ½ timme, sedan tar det tre dagar att lyckas räkna antalet döda? Att dödssiffran tyvärr kunde antas stiga i takt med att man hittar kroppar i vattnet var väl inte otänkbart. Men att antalet döda nu istället har minskat? Det var lite otippat. Men positivt, såklart. Läs mer på DN.

lördag 23 juli 2011

Storhetsvansinne...

Jag känner mig lite som någon av dessa förvirrade brudar som skickar kärleksbrev till dödsdömda fångar :o) Det finns en sida inom mig som fascineras av det morbida och otänkbara uppenbarligen. Sträckläser trådarna på Flashback om den norske 'terroristen'. Det långa manifest där bland annat planeringen inför gårdagens attentat finns med är en spännande insyn i hur ett högt intelligent men tydligen långt ifrån friskt sinne kan ställa till det... jisses säger jag bara... undrar hur många andra sjuka människor runtomkring som kommer finna inspiration ur det här? Över 1500 sidor läsning med tillförande ordförklaring och djupt ingående beskrivningar över hur man planerar och genomför sina egna dåd kompletteras med idolbilder och en sista hälsning. Som grädde på moset finns även en promotionvideo på Youtube :o) Helt otroligt...

Vill för säkerhets skull klargöra att jag på intet vis sympatiserar med denne man... Men cred för sin ambition kanske han skulle ha? Synd att han inte spenderade den på någonting vettigt :(

Mer information finns för den nyfikne att läsa om på DN.

Surrealistiskt...

Jag befinner mig på jobbet. Efter att ha varit mer eller mindre vaken sedan torsdag morgon så är jag konstigt nog pigg. Att jag skulle jobba inatt var inte det minsta planerat. Men när tillfället uppenbarade sig så grep jag det! Och lönespecifikationen kommer se betydligt roligare ut nästa gång.

Dessutom har jag fått njuta av ett åskoväder som inte var av denna värld! Vilka blixtar! Jag tror knappast att jag har sett någonting liknande förut. Gårdagnattens ljussken var ingenting i jämförelse, möjligen mer långvarigt. Det här ovädret försvann lika hastigt som det kom, men varade nog trots det i en timmes tid! Mäktigt är ordet.

Innan jag for mot arbetet ikväll så följde jag med intresse och förskräckelse nyhetssändningarna från Oslo. I början så gick ju tankarna, kanske inte helt obefogat mot ett visst terrornätverk. Men enligt senaste nytt på tidningarnas nätupplagor så ska det vara en högerextremistisk person med norsk bakgrund som ligger bakom allt det hemska. Man undrar ju hur folk är funtade... Min bror med flickvän, samt gamla klasskamrater till mig som befinner sig i den norska huvudstaden är iallafall oskadda. Det känns skönt... Men alla andra, och framförallt ungdomarna på lägret... ofattbart!

Inatt känns allt väldigt surrealistiskt.

fredag 22 juli 2011

Frukostrast.

Jag har en stund i lugn och ro på arbetet. Med en frukt och en kopp kaffe samt lite bloggläsning. Ibland orkar jag bara inte med allt tjatter i personalmatsalen. Det kan vara skönt att vila öronen...

Är pigg och utvilad idag. Trots nattens ickesömn! Vilket åskoväder som passerade! Ett magnifikt ljusspel av sällan skådat slag på himlavalvet... magiskt vackert! Annars så har de senaste dagarna mest bestått av att sova. Sova, vara trött och må dåligt. Med inslag av lite feber och illamående. Inte alls särskilt kul... den här tröttheten som jag faktiskt har lidit av i flera veckor nu börjar bli... tröttsam... En energi-injektion av något slag vore inte så dumt!

Nu ska jag återgå till arbetet.

fredag 15 juli 2011

It all ends...


Jag är precis hemkommen efter ett par timmars magisk upplevelse i biosalen. Andra delen av dödsrelikerna hade en något seg inledning. Men det tog sig snabbt och jag satt som på nålar mest hela tiden, och hade jag inte befunnit mig bland folk så kan jag lova att tårarna hade sprutat :o) Tokan Bellatrix fick vi tyvärr inte se så mycket... i övrigt är jag mer än nöjd med min bioupplevelse. Men det känns lite sorgligt... ingen mer film att se fram emot :(

onsdag 13 juli 2011

Egenodlat.


tisdag 12 juli 2011

True Blood, säsong 4: en liten spoilervarning!

En av mina absoluta favoritserier är nu igång på sin fjärde säsong. Det inledande avsnittet var i mitt tycke ganska svagt, rörigt och fånigt. Scenen som utspelade sig i fairyland kändes som något från en usel Sci-fi film. Men jag befarar att vi kommer få mer av den varan...(jo, mycket övernaturliga väsen finns i den lilla amerikanska hålan - hur många % av invånarna är egentligen av mänsklig sort tro?) i böckerna som serien baseras på har ju älvorna en ganska framträdande roll till och från och det har varit ett bra inslag tycker jag. Tyvärr verkar det inte göra sig riktigt lika bra på tv-skärmen. Men vem vet, det kanske blir bättre...

Sen vi lämnade Bon Temps i förra säsongen så har ett helt år passerat, det känns väldigt naturligt att invånarna inte står kvar och trampar i samma fotspår, utan det har hunnit med att hända en hel del med alla karaktärer.

Förutom älvor, så är en samling häxor, wiccaner också ett nytt inslag i serien. Och tyvärr så anar jag att dessa kommer att få alltför stort fokus i säsongen, lite som i säsong två där spåret med Mary-Anne verkligen blev alltför uttjatat och minskade min lust till att se serien.

Annars så utvecklar det sig nog som tänkt, med Eric spåret, det är det viktigaste ;) Som vanligt är True Blood sexigt, överraskande och oerhört roligt emellanåt... Precis som böckerna.

I senaste avsnittet så fick man se Sookie läsa en bok av seriens författare, Charlaine Harris. Lite småkul, liksom det att det i någon av böckerna (Dead in the Family tror jag det var) lyssnas på Bad Things, "themesong" från True Blood. Sookie ägnar för övrigt förvånansvärt lite tid åt att läsa, kamma sitt hår och vara den perfekta värdinnan i True Blood jämfört med böckerna ;)

Avsnitt nr fyra sänds i amerikat nästa söndag- I can't wait! Och jo, jag är aningens besatt... 

Carin Gerhardsen - Helgonet

Helgonet är den fjärde boken om det sammansvetsade gäng poliser som vi får följa i Hammarbyserien. Att det blir en del till är klart i och med att vi inte heller den här gången fick något avslut på våldtäktshistorien som figurerat även i tidigare böcker. För min del får det gärna bli ännu några delar, jag tycker att det är välskrivna berättelser och har kommit att gilla Petra Westman med kollegor.

I tidigare böcker har det varit en bra blandning av polisernas privatliv och arbetslivet med utredningar och allt vad det innebar. I Helgonet var det större fokus på den senare delen. Det handlar om familjefadern "Svempa", en uppskattad samhällsmedborgare som hittas avrättad med två skott, ett i nacken och ett i ryggen. Därefter tar en komplicerad utredning fart där man också får upp ögonen för gamla mystiska försvinnanden...

Intrigen i sig är bra tycker jag. Det är många olika spår att hålla reda på men det känns aldrig förvirrande på något vis. Jag har läst andra recensioner där man tycker att den här boken är sämre än tidigare i serien men själv håller jag inte med. Det som skulle vara något negativt i såfall är en av de två nya poliserna som har tillkommit, Hedvig Gerdin. Den karaktären är överdriven och passar inte alls in i berättelsen i mitt tycke. Och kanske är tidigare mordgåtor något mer, realistiska? Men det sker ju sjuka och konstiga saker i världen varje dag, så så helt orealistisk kanske boken inte är trots allt.

Helgonet är den första bok i serien som jag "läser" i ljudboksformat. Uppläsare är Katarina Ewerlöf och hon är riktigt bra, jag kan mycket väl tänka mig att lyssna på fler böcker som hon har läst in.

måndag 11 juli 2011

Naturens goda...


Mera sommarprat...

Häromdagen sommarpratade Jonas Jonasson, som skrivit Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann. Han lyckas bibehålla mitt intresse även när han talar, inte bara när han skriver om Allan och hans äventyr. Dvs. han pratar ungefär lika roligt som han skriver! Jag rekommenderar en genomlyssning av programmet för den som vill lyssna på ett Sommar som är lagom roande och inte alltför stelt. Musiken den var helt okej den också.

torsdag 7 juli 2011

Trött.

Har nyss vaknat efter en "liten" powernap. Tre timmar av sömn senare och jag är ändå lika trött. Jag sov på dagen igår med. Samt hela natten såklart... Skulle utan bekymmer kunna sova lite till, men måste visst iväg för att jobba snart... *snark*

tisdag 5 juli 2011

Charlaine Harris - Dead Reckoning.

Så har jag till slut läst ut den elfte boken om Sookie Stackhouse. Jag öppnade den första gången i princip samma dag som jag fick hem den i brevlådan. Men ganska snart så tröttnade jag på läsningen och lade boken åt sidan. Böckerna om Sookie och hennes övernaturliga vänner (och fiender) brukar innebära mer eller mindre sträckläsning. Med vissa undantag, för av de hittills elva utgivna böcker så finns det naturligtvis de som är bättre och de som är sämre... 

Men för en tid sen återupptog jag läsningen av Dead Reckoning, med det här omslaget för övrigt. Egentligen tycker jag nog att de tecknade omslagen är de finaste. Har nu tre olika varianter av omslag på böckerna i serien, några är tagna från True Blood. Förstår inte varför böcker efter att de har blivit film/tv ska ges ut med omslag taget från just nämnda medier? Ökar det människors lust att läsa boken ifråga?

Som det inte vore nog så har jag böckerna i olika format dessutom. Pocket och storpocket (det sistnämnda är för övrigt ett format som jag ogillar, otympligt är vad det är). Annars så tycker jag ju det gör sig fint i bokhyllan när böcker i en serie matchar varandra... vilka bekymmer man har ;)

Nu när jag avhandlat bokens utsida så går vi raskt vidare till innehållet... Spoilervarning! Om böckerna har blivit något sämre, eller om intresset helt enkelt börjat svalna vet jag inte riktigt. Jag konstaterar iallafall att det inte riktigt är samma läsglädje längre.

Livet i Bon Temps är som det brukar vara, Sookie jobbar som vanligt på Merlotte's när någon kastar en molotovcocktail in i den lilla baren och omkring den händelsen kretsar den första delen av boken. Om det och Sookie's bekymmer på hemmafronten med sina två inneboenden... förhållandet och bandet med Eric avhandlas naturligtvis också, och så dyker psykfallet Sandra Pelt upp för att återigen göra livet surt för vår huvudkaraktär.

Sookie finner också en magisk gåva som en gång givits till hennes farmor. En gåva som förmodligen kan komma att förändra en hel del i hennes liv, beroende på hur och när hon väljer att utnyttja den... Vad händer mer? Jag ska väl inte nämna allt och det här är en förhållandevis odramatisk bok i serien... Det händer inte så mycket.

Charlaine Harris bjussar återigen på någon pinsam sexscen, och en ännu mer pinsam och omotiverad händelse där Sookie helt plötsligt befinner sig naken tillsammans med en annan man... eller vampyr.
Det ryktas om att det bara blir en eller två böcker till om Sookie & gänget. Och det är kanske lika bra det, men lite kommer jag nog att sakna dem ;)

fredag 1 juli 2011

Frukost.

Nyplockat och så färskt det kan bli.