lördag 29 november 2008

Varför?


Med risk för att jag skrämmer livet ur någon, men varför i hela världen gör man så här? Stackars, stackars lilla fina räven. För övrigt har jag även passerat en älgkyrkogård idag. Bilder på det eländet besparar jag er till ett senare tillfälle.

Godmorgon.

Godmorgon :) Somliga vaknade vid fyra imorse med äckelvärk. Jag gick upp och trycke i mig två tralalala-Tradolan, blev lite lullig och illamående och somnade sött igen. Och nu, nyvaknad med kaffe och saffranskaka till frukost o:) så är värken puts väck och jag kan planera min lediga dag!

tisdag 25 november 2008

Vinterpromenad.

Har precis tinat efter en tvåtimmarspromenad. Skönt när man kommer in i värmen igen vill jag lova! Nu ska jag lyxa till det med mannagrynsgröt till en sen frukost, mums! På återseende.

torsdag 20 november 2008

Raynauds.



Min vän Raynaud gjorde mig sällskap på förmiddagspromenaden. 1 ½ timme i strålande sol. Men kallt, så kallt... I mina mått mätt är kallt allt under 20 + grader. Förmiddagstemperaturen var runt 0 grader.

If I was a rich girl...

If I had all the money in the world, if I was a wealthy girl... Ja. Om jag liksom Postens VD hade en månadslön på ofattbara 900 000 :- vad skulle jag hitta på för kul då? Jag har inte en aning, faktiskt! Med ett gott samvete, så skulle jag mycket väl kunna tänka mig att spara 15-20 000 :- per månad och leva ett tillräckligt gott liv på de slantarna. Ta tjänstledigt och tågluffa! Och ändå ha möjlighet att sätta undan en slant. Man vet väl hur man hushåller med pengarna, (nåja, det påståendet tål att synas i sömmarna). Övriga 880 000 :- kan få gå till välgörenhetsprojekt och bli till lycka för många andra. Vi normala människor som står med fötterna på jorden, har liksom inget behov av en sån astronomisk summa. Eller? Eller skulle jag liksom de giriga direktörerna på ett Gollum-aktigt vis hålla hårt i mina precious money? Nej, jag skulle inte tro det!

onsdag 19 november 2008

Tokstäd.

Idag har jag tokstädat. Putsat alla fönster, bland annat. Jag är så duktig så :) Får berömma mig själv lite när ingen annan gör det! Passar också på att säga grattis på namnsdagen till mig själv. Räknar inte med att någon annan tänker göra det heller. För övrigt har det snöat en stund, precis nu. Mysigt värre, vinter innebär förvisso mer värk samt blåfrusna händer och fötter. Men snö är underbart! Trots allt.

fredag 14 november 2008

Fredagsprojekt.


Egentligen var en biokväll planerad, men jag kände mig slutkörd efter jobbet och valde att stanna hemma. Det bidde ingen bio.

- Jaså, vad bidde det då?
- Det bidde saffransskorpor.


Och grymt imponerad av mig själv är jag."Det bidde ingen" kommer från berättelsen om mannen som gick till skräddaren med en bit tyg, för att få en kostym eller liknande sydd, men det slutar med att "det bidde ingenting", så kan det gå. En av min favoritberättelser från barndomen. Nattinatt, jag tar en tidig kväll ikväll, vaknade av fullmånen vid fyra imorse och min kropp är inte riktigt nöjd med bristen på sömn.

torsdag 13 november 2008

Ute i friheten.

Öppnade bildörren förut, och ut ramlade, eller hoppade den lilla musen! Hoppas att den inte hade familj hemma på gården ;) Räkningen från hästkliniken kom idag, närmare 9.000 :- och besöket från distriktsveterinären var på 900 :- försäkringsbolaget hade inte fått uppgifterna ifrån kliniken ännu, så det återstår väl att se vad jag får för ersättning därifrån. Förutom räkningen, så fick jag också Justus grimma i ett paket. Jag skulle tro att det är den iallafall, jag har inte öppnat det än, vemodigt. Grimman tillhör också de prylar som har hängt med sen jag köpte honom.

Råttbesök.

Det här borde ligga under kategorin helt osannolika händelser som drabbar mig, eller så upptäckte jag att jag hade en inneboende råtta i bilen. Jag har precis ägnat mig åt sanering av bilen efter min fyrbenta inneboende. Igår, nyss hemkommen skulle jag plocka med mig de varor som varit ståendes i bilen under mina nästan 8 timmar på jobbet. Och vad ser jag? Jodå, det är någon som har varit framme och tagit sig en tugga eller två. Jag kanske inte skulle ha lämnat hästgrejerna i bagaget så länge ändå...? Kan meddela att dessa nu står i carporten. Får se om jag går igenom det senare under dagen. Råttis, eller förmodligen en söt liten mus försvann förhoppningsvis ut ur bilen med hästgrejerna, men för att vara på den säkra sidan så står bilen med två fönster öppna just nu. Bra för att vädra ut klorinlukten också. Adjö miljösamvete och råttbaciller, och hej ren bil! Det blev för övrigt ingen månskenspromenad häromnatten. När jag väl bestämde mig för att gå ut, då var det mulet igen.

tisdag 11 november 2008

Under a violet moon.

Det är månljust och stjärnklart ute. Magiskt vackert. Fick lust att gå en sväng, precis nu. Men jag orkar inte klä mig. Men snart kanske? Det ser så lockande ut.

Höstrusk

Ja. Nu är det slut på den fina färgglada hösten. Konstant regn, mörker och blåst. Men det är ju iallafall milt. Skönt för genomfrusna mig, men pest för alla med utegående djur. Var och hämtade sakerna till min häst idag. Det är inte så mycket, barbackapaden, tränset, ett par täcken, ryktlådan, diverse prylar. Det ligger kvar i bilen, jag får väl gå igenom det i helgen sen. Huvudlag med bett tänker jag spara, det var med när jag köpte honom och mycket minnen finns däri. Det som går att sälja säljer jag väl. Saknar hästskrället något fruktansvärt. Jag hoppas att han springer på de grönaste ängar som finns, med en vacker skog intill där han kan kryssa fram mellan gran och tall. Och att han har de snällaste änglahästar som sällskapar honom.

lördag 8 november 2008

Irritation.

Åh, om man kunde radera snokande människor ur sitt liv? Internet är ett bra verktyg tycker jag, för att hitta nya bekantskaper, med spännande intressen och nya infallsvinklar på livet. Därför vill jag inte gärna låsa alla mina offentliga profiler och göra dem privata. Hur ska då någon människa få upp ögonen för mig? Men samtidigt finns det människor som jag av en eller flera olika anledningar har valt att utesluta ur mitt liv. Och som likförbannat måste snoka runt. Och visst, egentligen gör det mig inte så mycket, jag har ingenting att dölja. Men då tycker jag att vederbörande personer iallafall kan stå för sitt snokande istället för att skaffa sig anonyma konton hit och dit? Point taken?

Ohämmat gnäll!

Ingenting är särskilt roligt nu. Gårdagens fest som var planerad sen länge skulle jag nog ha avstått ifrån. Det var en ganska sorglig tillställning, för min del. Övriga 120 personer roade sig kungligt, jag var trist och drog hem i förtid. Överhuvudtaget så är jag less nu, på jobbet, hösten, mörkret, livet i allmänhet. Börjar nog bli dags att röra på mig? Utan min älskade häst, har jag ju ingenting som håller mig fast. Bara lite funderingar, såhär en seg lördagmorgon...

torsdag 6 november 2008

Älskade Justus!

Min älskade vackra Justus! Juff-juff, goaste dunderklump, nervösa jättebebis och tokhäst. Kärt barn har många namn, och han är och förblir mig den käraste. Jag saknar dig redan så att hjärtat brister. Jag sitter här, rödgråten så att ögonen svider, med illamående och huvudvärk, med hästdoftande stallkläder på mig och förmår mig inte att kliva in i duschen. Jag tror att jag tänker krypa ner i sängen ikväll, med smutsen under naglarna och hästdoften kvar i näsan.

FYFAN! Jag vet verkligen inte om jag har gjort rätt. Det har jag säkert, men det känns så FEL, så fel. Ni kanske anar vart det här leder? Dagen har varit lång och känslomässigt krävande.

Strax efter klockan sex imorse påbörjade vi lastningen av Justus. Fyra stycken var vi. Jeanette höll i grimskaftet och gjorde det med den äran! Lugn och tålmodig. En halvtimme, möjligen lite till. Sen stod han bunden inne i transporten och vi var redo att åka. Aldrig hade jag väl väntat mig att det ändå skulle gå så smidigt och odramatiskt till. Färden upp till Hästkliniken gick jättebra. Och i och med att vi var ute i god tid på morgonen, så anlände vi nästan 1 ½ timme förtidigt :o) men inte hade jag anat att lastningen skulle vara avklarad så fort. Jag anmälde oss, fyllde i lite papper, och under tiden hade min goda springare tröttat på att stå still i transporten, och lyckats slita sönder grimskaftet och vända sig om, och stod med glad och nyfiken blick och kikade ut därbak, vilken syn! Älskade tokstolle.

Sedan fick han stå i box inne på kliniken. Veterinären som hade hand om oss var toppen på alla sätt och vis. Skritt och trav först på rakt spår och sedan på volt. Tydlig hälta på vänster fram, men inte på höger vilket man kunde tro med tanke på att det är det knä som han har varit så otroligt svullen i på senare tid. Veterinären ville först se varifrån smärtan kom innan röntgen, och först lades en bedövning långt ner i benet (jag och anatomi, vet inte alls vad det heter) vid hoven. Vila i box, 20 min. Sen upprepad procedur med att röra sig på böjt spår. Fortfarande tydlig hälta.

Därefter rakades yttre delen av knäet, och Justus var lugnet själv! Mig veterligen är han aldrig rakad förr, möjligen innan han kom i min ägo. Hans lugn kan iofs haft att göra med alla godsaker som bjöds - trevligt ställe det här, tänkte han säkert. Sedan skulle stickytan rengöras, och det däremot, var ju ganska läskigt :o) han skuttade till lite när veterinären kom med de läskiga blöta bomullstussarna. Därefter, en spruta igen och ny väntan i boxen.

Den här gången visade han ingen hälta på volten. Smärtutredning avklarad, och dags för röntgen. Två sprutor med lugnande, och in till den läskiga röntgenapparaten, Många plåtar blev det på båda knän, och Justus var trött och dåsig och vilade huvudets tyngd på mig emellanåt.

Sedan, vänta, vänta, vänta. Och tillslut, besked. Till en början lät det ganska positivt. Trots sina svullnader var han i gott skick, och visade ingen svårare hälta enligt veterinären.

Röntgenbilderna däremot, vidare på pålagringar, ordentliga såna på båda knän. Smärtlindring och möjligen skulle hältan försvinna iallafall för en tid, och kanske även viss svullnad i mjukdelarna, som förmodligen kom av tryck från pålagringarna. Men en osäker prognos var det, och det skulle bara utvecklas åt ett håll - till det sämre.

Där någonstans bröt jag ihop och började grina, och beslutade i samråd med veterinären att nu fick det vara slut.Först ville jag ha med honom hem igen. Ha en chans att säga hejdå ordentligt, i lugn och ro. Men sedan när vi kom ut till lastningen, och han blev ståendes och vägrade gå in... Då tänkte jag, utsätta honom för den pressen, att åka transport igen som han så innerligt ogillar, nej.

Så, vi lämnade honom där. Det känns fruktansvärt, men vi lämnade honom... Men i en fin hage, i en backe med gamla träd och gräs och löv på marken. Det gjorde det ändå lättare, en sån fin hage som han är van vid. Ingen sjukhage eller typiskt upptrampad ridskolehage - utan en riktig grönskande hage! Jag litar på veterinären, att det går rätt till. Hon berättade hur man går tillväga, först ville jag vara med.

Man söver först hästen, till den somnar... och ramlar ihop, och just det momentet, att han ramlar ihop, det skulle skrämma livet ur mig. Men nu ångrar jag mig... jag skulle i varje fall vilja se honom efteråt, smeka hans mjuka mule en sista gång. Sen har jag oroat mig för att han stressade upp sig efter att vi hade åkt? Han kanske blev jätteorolig? Han var coolare än väntat under hela dagen, och så oerhört duktig. Allt nytt och skrämmande, men ändå behöll min lätt nervösa jättebebis sitt lugn. Men tänk om, han nu blev hyseriskt livrädd? Tänk om, tänk om?

"Don't walk in front of me -
I may not follow
Don't walk behind me -
I may not lead
Just walk beside me
And be my friend."

Just nu orkar jag inte skriva mer.
Jag vill berätta om allt kul vi har haft.Men inte nu...

onsdag 5 november 2008

God morgon!

God förmiddag. Idag är det bättre ställt med mig, den värsta smärttoppen har lagt sig och nu har jag bara lite vanlig molande värk kvar. Sjukskriven är jag ju ändå, det var lika bra ansåg jag och personalansvarig, då vi båda vet hur hopplöst det är att få in folk när man ringer på morgonen och inte kan komma. Så, jag fick sovmorgon! Ramlade i säng vid åtta igårkväll, och sov till åtta imorse, det var välbehövligt.

Imorgon har jag enligt schemat ledig dag, och då åker jag med min älskade dunderklump till hästsjukhuset. Han är halt, det var väl väntat att han någongång skulle få problem med sina knän, så det ska bli skönt att kolla upp det ordentligt nu. Jag bara hoppas av hela mitt hjärta att det inte är något som är obotligt. Han har det så fint hos Mia, där han står, och jag är välkommen ut att rida, det kan inte bli bättre!

Nu ska jag göra lite nytta. När jag ändå är hemma... Ta det lugnt? Vad är det?

Reumatismelände.

Sjukskriven idag då. Fortfarande hemskt ont,
och numera också trött efter en sömnlös natt.

tisdag 4 november 2008

Gråtfärdig.

Fortfarande ingen sömn. Släpat kudde och täcke mellan soffan och sängen fram och tillbaka flera gånger. Tryckt i mig en hästdos värktabletter och lade band på mig för att inte stoppa i mig varenda piller jag äger och har. Fyfan vad det gör ont...

lördag 1 november 2008

Godmorgon!


Kameran och jag på kort och svinkall promenad imorse.


Finaste kossorna var nyfikna.

Laddar upp mer på bilddagboken senare.