onsdag 21 december 2016

Årets sista inlägg?

Det är dags för ett årets sista inlägg kanske? Tycker att det här året har sprungit iväg så fort. Julafton om några dagar redan, har ingen som helst julkänsla. Gråtrist, på tok för milt väder dagen till ära och dessutom saknar jag en gran! Tyckte det var lugnast att vara utan i år, med inte bara en utan numera två unga kattligister i hemmet, varav nytillskottet dessutom äter sladdar så det står härliga till så insåg jag att det skulle bespara mig en del stress och extrajobb att inte ha någon gran. Men lite tomt känns det allt.

Annars då? Jo. Senhösten/början av vintern 2016 blev tiden då jag började ta hand om mig själv. Så gott det går iallafall. Kom till den insikten att jag måste göra någonting innan jag blir sittandes. Stelheten försvinner uppenbarligen inte av sig själv, hur mycket jag än hoppas.

Jag går sen några veckor tillbaka på vattengymnastik. Har kombinerat det med övningar hemma, för att stärka musklerna kring nacken samt få ökad rörlighet i höftparti. Jag vet inte om det har gett något direkt resultat än, men om inte annat så förhindrar det väl att jag blir ännu stelare. Det är felet med mig, ser jag inte resultat direkt så slutar jag gärna i tron att det är hopplöst.

Har haft hemsk värk i nacke och axelparti. Även problem med svår huvudvärk och yrsel, vilket ledde till att jag nu är sjukskriven sedan några veckor tillbaka. Först nu i veckan har jag varit fri från värken i axelpartiet och det känns så bra!

Jag har slutat ta mina Plaquenil, fick för mig att det var den som orsakade yrseln. Men det kan väl lika gärna ha varit nackvärken och huvudvärken som var boven i dramat.

Har också fått låna en TENS-apparat från sjukgymnasten och använder den 2 ggr/dag sedan en vecka tillbaka. Hoppas att den också ska hålla värken i schack. Eftersom jag har varit hemma om dagarna har jag också haft energin och orken till regelbundna promenader. Dom blir i lite olika längd och tempo beroende på dagsformen, men jag försöker att gå mellan 3-7 km dagligen. Förra torsdagen slog jag till på 1.1 mil, det blev lite väl häftigt då jag fick hemskt ont i ryggen och var liggandes resten av dagen.

Har också varit på ortopedtekniken och provat ut inlägg, värmesockar samt skor. Ser verkligen fram emot värmesockarna, så att inte Raynauds ska få styra mitt liv den här kalla årstiden. Imorgon ska jag åka in till stan och hämta det lilla paketet. En julklapp till mig själv!

För en del av friskvårdspengen var jag dessutom på fotvård, jag blev av med lite förhårdnader vilket jag tror var del i mina onda fötter. Det där med fotvård, det kan jag nog tänka mig igen. Det var skönt att sitta och bli ompysslad, fötterna blev som nya!

Sådär. En liten uppdatering om hälsoläget. Nu hoppas jag att jag fortsätter på samma positiva väg även kommande år. Jag måste, jag har inte mycket till val... Ska även ta mig till simhallen och simma någon gång då och då, samt använda gymmet på jobbet någon gång i veckan iallafall. Sjukgymnasten föreslog cykling bland annat, så den ska jag åtminstone utnyttja.

Håll tummarna för mig. 

tisdag 22 november 2016

Sömnlöst!

Har kommit in i en period då jag inte sover något vidare. Det blir mycket vridande och vändande i sängen. Inatt är det visst hopplöst, så jag har varit uppe nu någon timme. Har städat det lilla skafferiet i köket, funderar på om jag ska flytta in alla torrvaror i det stora skafferiet istället, men det är ju å andra sidan skönt att ha en del saker nära till hands. Speciellt den här årstiden så det stora skafferiet är kallt.

Trodde nog att jag skulle vara trött inatt efter en ganska aktiv dag igår. Närmare sju km promenad på förmiddagen och en eftermiddag som spenderades med diverse ärenden i staden och 45 minuters vattengympa. Jag gick ju regelbundet på vattengympa en gång i tiden. Under flera år vill jag minnas. Det var dumt att jag slutade kan jag konstatera så här i efterhand.

Jag har nämligen äntligen beslutat mig att tag i min kropps förfall. De senaste två åren har jag blivit allt mer inaktiv och med det allt stelare. Eller om stelheten kom först? Jag vet inte. Stel som en pinne är jag iallafall! Det kändes så skönt att få det bekräftat av sjukgymnasten. Det sitter inte bara i mitt huvud! Jag har svårt att gå i trappor, sätta mig och ställa mig upp, kliva in ur och bilar, ta mig ner på golvet ska vi inte prata om ;) och att gå ute i skog och mark är mest jobbigt och förenat med fallrisk då jag inte kan lyfta mina ben som jag brukar.

Så nu blir det individuell träning i varmvattenbassäng några veckor till en början. Därefter ska träningen trappas upp, men riktigt hur vet jag inte än. Jag har också övningar att göra hemma, för både min nacke och mina höfter. Jag har ju dåligt tålamod och vill helst se resultaten samma dag som jag börjar ;) Men har väl insett att det kommer att dröja. Och att min kropp behöver fortsatt underhåll. Jag blir ju inte direkt yngre! Det är dags att börja ta hand om mig.

Efter att ha kommit till ovanstående insikter så tar jag ju också regelbundet min medicin sen i varje fall någon gång i början av året. Då blev jag ju sjukskriven någon månad när det var riktigt illa ett tag. Full dos av MTX och sen några veckor tillbaka kompletterat med Plaquenil och dessutom 10 mg Prednisolon. Men ändå, så stel. Jag hoppas innerligt att regelbunden träning kan mjuka upp min kropp igen.

Håll tummarna. 

måndag 14 november 2016

Kattligist!

För ett par månader sen blev jag med katt igen. Min Fröken Bus som vant sig vid att vara ensamkatt fick snällt acceptera en liten rultig sak som utan tvivel fann sig sin plats här i huset. Han är framåt och orädd den lille, vilket också Fröken Bus var som liten. Men där slutar väl likheterna. Där hon är vig, snabb, smidig och väldigt kattlik i sin framtoning är han mer den lille kompakte och något klumpiga... bulldoggen? Han ser ut som en sån när han springer fram ;) Vet inte om det har att göra med den stympade svansen. Han är född sån, pappan är högst troligt en Manx katt som huserar här i närheten, jag hämtade den lille Sture i grannbyn.

Nu är dom fina vänner, busar så det står härliga till och det är så kul att se vilken glädje min Busfröken har fått av den lille efter att relationen i början var minst sagt frostig.

Och framförallt så slipper jag ha dåligt samvete när jag jobbar om dagarna!

Men, den lille raringen... Sture Svanslös som han kallas, han ställer också till en del. Nog för att Fröken Bus ställde till med ett och annat hyss, som mest handlade om att klättra högt upp i träd och inte ta sig ner igen... Men Sture han ger sig på inredningen istället, klöser på väggar och soffan. Och äter sladdar! Har väl aldrig varit med om katter som äter sladd på samma vis? Trodde det var en hundgrej? Hoppas han växer ifrån det... Nu har två mobilladdare fått sätta livet till på ett par dagar och jag har lärt min läxa att förvara dom i kattfri zon framöver. Än så länge tar sig inte klumpen upp på köksbänken, låt oss hoppas att han aldrig lär sig...

Det var några ord om mina katter det. Återkommer med bilder när jag fått tillgång till laddare och därmed liv i mobilen igen.