söndag 21 maj 2017

Livstecken.

Jag satt på min trapp med en kopp kaffe häromdagen och betraktade tornseglarna uppe i skyn. Det känns som om att de är fler än vanligt i år? De anlände i torsdags, den 18:e maj. Plötsligt var de bara där, hela gänget. Funderade på när de brukar anlända hit, vårens alla andra fåglar är ju redan här. Jag är så lyckligt lottad som har så många härliga fåglar (och andra djur) så nära inpå. När man en tidig vårmorgon hör tranorna utanför sovrumsfönstret. De stannar aldrig på plats dock, men uppehåller sig alltid på åkrarna här nedanför några dagar åtminstone. Sen kommer tofsviporna, de är här ända till hösten. Vanliga svalor har jag också. I år tycks jag ha en flugsnappare här med, tror aldrig jag har sett någon här på gården förut? Kul. Hoppas att katterna låter bli den!

Tack och lov är de för stunden inga större fågeljägare. Min honkatt var ju fenomenal på att ta fåglar förra året... Mössen däremot de lever farligt och tyvärr gör också alla ödlor det.

Hursomhelst, jag som är lite nördig, eller kanske tantig? Eller helt enkelt bara intresserad av vad som händer i naturen tänkte att jag nog borde ha det dokumenterat lite bättre, när fåglarna anländer. När smultronen går i blom. Små händelser i allmänhet.

En hel del dokumenteras ju på bild. Men det vore kul att ha det i text också.

Sammanfattningsvis kan man väl säga att det har varit en kall senvår, en av de kallaste jag kan minnas? Med frostnätter och enstaka snöbyar långt in i maj. I fredags slog det dock till och blev varmt, dagtid har temperaturen legat en bra bit över 20 grader.

Min trädgård är lite eftersatt, vädret har inte inspirerat till arbete och kylan har bromsat sådderna. Men nu är en hel del på gång iallafall. Ärtväxterna har tittat upp, likaså löken, betorna, och bladgrönt. I början av veckan så satte jag ut mina kålplantor. Det var i sista stund, de hade hunnit växa sig stora här inne, och trångt stod de med. De tycks ha klarat flytten ut. Så nu håller jag tummarna för att få skörda mycket broccoli och brysselkål framåt hösten. Jag har även blomkål på tillväxt inne. Den ser lite ledsen ut, men jag lever på hoppet. 

Jag har mer att skriva. Men det får bli ett senare inlägg. 



onsdag 21 december 2016

Årets sista inlägg?

Det är dags för ett årets sista inlägg kanske? Tycker att det här året har sprungit iväg så fort. Julafton om några dagar redan, har ingen som helst julkänsla. Gråtrist, på tok för milt väder dagen till ära och dessutom saknar jag en gran! Tyckte det var lugnast att vara utan i år, med inte bara en utan numera två unga kattligister i hemmet, varav nytillskottet dessutom äter sladdar så det står härliga till så insåg jag att det skulle bespara mig en del stress och extrajobb att inte ha någon gran. Men lite tomt känns det allt.

Annars då? Jo. Senhösten/början av vintern 2016 blev tiden då jag började ta hand om mig själv. Så gott det går iallafall. Kom till den insikten att jag måste göra någonting innan jag blir sittandes. Stelheten försvinner uppenbarligen inte av sig själv, hur mycket jag än hoppas.

Jag går sen några veckor tillbaka på vattengymnastik. Har kombinerat det med övningar hemma, för att stärka musklerna kring nacken samt få ökad rörlighet i höftparti. Jag vet inte om det har gett något direkt resultat än, men om inte annat så förhindrar det väl att jag blir ännu stelare. Det är felet med mig, ser jag inte resultat direkt så slutar jag gärna i tron att det är hopplöst.

Har haft hemsk värk i nacke och axelparti. Även problem med svår huvudvärk och yrsel, vilket ledde till att jag nu är sjukskriven sedan några veckor tillbaka. Först nu i veckan har jag varit fri från värken i axelpartiet och det känns så bra!

Jag har slutat ta mina Plaquenil, fick för mig att det var den som orsakade yrseln. Men det kan väl lika gärna ha varit nackvärken och huvudvärken som var boven i dramat.

Har också fått låna en TENS-apparat från sjukgymnasten och använder den 2 ggr/dag sedan en vecka tillbaka. Hoppas att den också ska hålla värken i schack. Eftersom jag har varit hemma om dagarna har jag också haft energin och orken till regelbundna promenader. Dom blir i lite olika längd och tempo beroende på dagsformen, men jag försöker att gå mellan 3-7 km dagligen. Förra torsdagen slog jag till på 1.1 mil, det blev lite väl häftigt då jag fick hemskt ont i ryggen och var liggandes resten av dagen.

Har också varit på ortopedtekniken och provat ut inlägg, värmesockar samt skor. Ser verkligen fram emot värmesockarna, så att inte Raynauds ska få styra mitt liv den här kalla årstiden. Imorgon ska jag åka in till stan och hämta det lilla paketet. En julklapp till mig själv!

För en del av friskvårdspengen var jag dessutom på fotvård, jag blev av med lite förhårdnader vilket jag tror var del i mina onda fötter. Det där med fotvård, det kan jag nog tänka mig igen. Det var skönt att sitta och bli ompysslad, fötterna blev som nya!

Sådär. En liten uppdatering om hälsoläget. Nu hoppas jag att jag fortsätter på samma positiva väg även kommande år. Jag måste, jag har inte mycket till val... Ska även ta mig till simhallen och simma någon gång då och då, samt använda gymmet på jobbet någon gång i veckan iallafall. Sjukgymnasten föreslog cykling bland annat, så den ska jag åtminstone utnyttja.

Håll tummarna för mig. 

tisdag 22 november 2016

Sömnlöst!

Har kommit in i en period då jag inte sover något vidare. Det blir mycket vridande och vändande i sängen. Inatt är det visst hopplöst, så jag har varit uppe nu någon timme. Har städat det lilla skafferiet i köket, funderar på om jag ska flytta in alla torrvaror i det stora skafferiet istället, men det är ju å andra sidan skönt att ha en del saker nära till hands. Speciellt den här årstiden så det stora skafferiet är kallt.

Trodde nog att jag skulle vara trött inatt efter en ganska aktiv dag igår. Närmare sju km promenad på förmiddagen och en eftermiddag som spenderades med diverse ärenden i staden och 45 minuters vattengympa. Jag gick ju regelbundet på vattengympa en gång i tiden. Under flera år vill jag minnas. Det var dumt att jag slutade kan jag konstatera så här i efterhand.

Jag har nämligen äntligen beslutat mig att tag i min kropps förfall. De senaste två åren har jag blivit allt mer inaktiv och med det allt stelare. Eller om stelheten kom först? Jag vet inte. Stel som en pinne är jag iallafall! Det kändes så skönt att få det bekräftat av sjukgymnasten. Det sitter inte bara i mitt huvud! Jag har svårt att gå i trappor, sätta mig och ställa mig upp, kliva in ur och bilar, ta mig ner på golvet ska vi inte prata om ;) och att gå ute i skog och mark är mest jobbigt och förenat med fallrisk då jag inte kan lyfta mina ben som jag brukar.

Så nu blir det individuell träning i varmvattenbassäng några veckor till en början. Därefter ska träningen trappas upp, men riktigt hur vet jag inte än. Jag har också övningar att göra hemma, för både min nacke och mina höfter. Jag har ju dåligt tålamod och vill helst se resultaten samma dag som jag börjar ;) Men har väl insett att det kommer att dröja. Och att min kropp behöver fortsatt underhåll. Jag blir ju inte direkt yngre! Det är dags att börja ta hand om mig.

Efter att ha kommit till ovanstående insikter så tar jag ju också regelbundet min medicin sen i varje fall någon gång i början av året. Då blev jag ju sjukskriven någon månad när det var riktigt illa ett tag. Full dos av MTX och sen några veckor tillbaka kompletterat med Plaquenil och dessutom 10 mg Prednisolon. Men ändå, så stel. Jag hoppas innerligt att regelbunden träning kan mjuka upp min kropp igen.

Håll tummarna.