onsdag 14 september 2016

Sommardagar.

Vi är i mitten av september och ännu är det högsommarvärme i min lilla del av världen. Det är både skönt och skrämmande! Fortfarande så har vi inte haft särskilt många regndagar sedan tidigt i våras och om det inte kommer rikligt med regn och snö till vintern så blir det väl någon form av nödår framöver?

Men just nu så passar jag på att njuta. Ännu är det badtemperaturer i vattnet på runt 18-20 grader och jag badade så sent som igår, låg i och plaskade till att fingrarna blev helt skrynkliga. Raynauds slog till mot ett par tår, men det lugnade sig så snart jag kom upp i solen. Tänker mig bada även idag & imorgon, men sen ser det faktiskt ut att bli svalare, mer normala temperaturer för månaden. Regnet, ser dock ut att låta vänta på sig...

Är tacksam över mitt val att ta till kortisonet som faktiskt gör att jag orkar njuta av väder och simmande i sjön.

Min älskade lilla badplats, där jag har tillbringat mycket tid i sommar. 

Magisk augustikväll vid samma sjö. Jag och tystnaden. Jag satt här länge och väl, såg den blodröda solen gå ner, såg sländorna som flög i stort antal över vass och vatten. Hörde lommens rop på avstånd. Mötte nästintill naturens alla djur på min väg till och från sjön, hjort, rådjur, grävling... Hemma blev jag sittande på gårdsplanen, såg vildsvinen långt ner över åkrarna och satt till mörkret omsvepte mig. När jag gick in var utetemperaturen fortfarande 25 grader, helt otroligt. En kväll jag kommer att leva länge på.

torsdag 8 september 2016

Mirakelmedicinen kortison.

Det är rätt så fantastiskt det här med kortison. Jag gav efter till slut, efter att ha varit kortisonfri sen tidigt i våras så har jag påbörjat en ny kur.

Bara en vecka in i behandlingen så är jag en helt ny människa. Borta är trötthet och oföretagsamhet, helt plötsligt har jag energi. Jag orkar, och vill hålla igång! Ibland undrar jag om kortisonet även påverkar den psykiska hälsan? För jag mår så mycket bättre. Eller om själen helt enkelt mår bättre när kroppen mår bra? Det är väl inte helt otänkbart.

Jag vaknar tidigt på morgnarna, full av energi. Förut sov jag länge och var så trött att jag inte ens kunde tänka klart. Har njutit av två lediga dagar med vackert väder nu och känner att jag har fått så mycket gjort, städat, tvättat, bytt gardiner, klippt hela gräsmattan, skördat, förvällt, fryst in, lagat ordentlig mat, varit till stan i flera timmar, tagit mig till sjön (men ej badat). Det låter säkert i en frisk persons öron som helt vardagliga sysslor, men för mig som har varit så oerhört trött och oföretagsam på sistone så är nästan två veckors aktivitet som jag lyckats klämma in på två dagar!

Nu ska jag passa på att njuta av att känna mig frisk ett tag och kanske tillåta mig att stå på en högre dos lite längre... 

lördag 20 augusti 2016

Tröttheten.

Lördag. min jobbhelg. Har sovit, sovit och sovit under förmiddagen. Men är fortfarande trött. Kom väl i säng tidigt igår kväll som vanligt. Kryper ju gärna ner i samma stund som det mörknar så här på sensommaren, kan omöjligt hålla mig vaken mycket längre. Och jag var väl vaken någon gång under natten, eller tidiga morgonen. Släppte in katten, gick på toa. Men sängen lockade... Gjorde ett försök att kliva upp vid åttatiden, men kände att det gick inte alls. Snart hade klockan passerat elva och jag fick liksom tvinga upp mig. Nu sitter jag här med mitt kaffe och börjar iallafall bli människa, tror jag.

Ska vara på jobbet inom ett par timmar. Går nog bra när jag väl kommer dit. Ska bita ihop och klara av morgondagen med, det är väl det närmaste omöjligt att hitta vikarier till helgerna, men sen. På måndag, då är jag äntligen ledig. En dag! Återstår att se hur det går med resten av veckan.

Nu, mera kaffe.